top of page

Varför Linoljefärg?

Allt Du behöver veta om linoljefärg!

Det självklara svaret är ju att linoljefärg tillhör ett av de äldsta och mest beprövade ytskikten för att färga in och skydda trä inne och ute! Ingen modern färg kommer i närheten vad gäller historisk dokumentation och erfarenhet från faktiska referensobjekt.

 

Till skillnad från de flesta moderna bindemedel väter linoljan in i underlaget, upphäver därmed kappilärkraften och förhindrar vatteninträngning. Det finns ingen färgtyp som skyddar träet bättre mot fuktskador än en linoljebaserad färg. Till skillnad från massproducerade fabriksfärger kan linoljefärg ”skräddarsys” efter objektet eller önskemål vilket ökar sannolikheten för att slutresultat skall bli bra.

 

En annan stor fördel med linoljefärg är att det alltid går att underhållsmåla när det är dags, vilket inte alltid är fallet med moderna ”underhållsfria” produkter!

 

Under rubrikerna nedan försöker vi besvara de vanligaste frågorna som vi får om linoljebaserad färg. Eftersom det även inom linoljefärgsmåleriet förekommer olika kvalitéer både vad gäller material och rekommenderad hantering, utgår vi i första hand från WIBO färgs produkter. 

 

· Innehåll

· Tillsatser

· Lösningsmedel

· Applicering

· Torktid

· Livslängd

· Miljön

· Priset

· Underhåll

Innehåll

En linoljefärg består generellt av:

· Linolja = bindemedel

· Titandioxid = vitt pigment

· Zinkoxid = hjälper linoljan att bilda färgfilm

· Krita = fyllnadsmedel

· Pigment = ger kulör

Linolja utvinns ur linfröet och finns i mängder med kvalitéer. Om man vill ha en hög kvalité som garanterar livslängd utomhus skall man använda en raffinerad, riktigt kokt linolja.

Titandioxid utvinns ur en kristallin bergart vid namn Ilmenit (titanjärnoxid). Titandioxiden är ett vitt pigment som gör linoljefärgen täckande.

Zinkoxiden förtvålar fettsyrorna i linoljan och genom att bilda zinktvålar hjälper den till att skapa en stark färgfilm.

Krita utgörs av gamla snäckskal och är poröst varför det tar upp mycket linolja vilket hjälper till att hålla färgen elastisk samtidigt som kritan fungerar som ballast så färgfilmen får rätt packning.

Pigmenten utgörs oftast av olika järnoxider som antingen tagits fram på syntetisk väg (rost + bränning), eller genom att man slammat fram dem ur järnhaltig jord.

Tillsatser

Till skillnad från moderna färger som är kraftigt utspädda, behöver man inte tillsätta något ”extra” i linoljefärg om man bygger färgen med bra råvaror och inte späder sönder den med lösningsmedel.

De tillsatser som kan förekomma i en linoljefärg är ofta få och utgörs då huvudsakligen av förtjockningsmedel för att pigmenten inte skall sedimentera på botten vid lagring, samt torkmedel i form av sickativ/metallsalter för att hjälpa färgen att genomhärda på rätt sätt.

 

Lösningsmedel

Historiskt har man inte blandat linoljefärgen med lösningsmedel, och vid normala förhållanden är detta inte heller nödvändigt.

Detta gör att linoljefärgen får en mycket hög torrhalt, och här är ett av huvudargumenten för linoljefärg – väldigt lite dunstar – i stort sett allt man lägger på finns kvar och skyddar underlaget!

Applicering

Under förutsättning att färgen inte görs för mager, är linoljebaserad snickerifärg generellt mycket mer lättstruken än snabbtorkande moderna dito som ofta blir ”korta” att stryka.

 

P g a oljans oxidationstorkande egenskaper skall färgen påföras tunt för att undvika att skinntork uppstår. Detta görs bäst med en rund anstrykare som hjälper till att sträcka färgen.

 

Grundfärgen påförs till pormättnad, men övriga skikt skall sträckas ca 10 m²/liter.

 

Linoljefärgens sträckförmåga är generellt mycket bättre än andra färgtypers eftersom färgens torrhalt är så hög, vilket innebär att man oftast klarar sig med en betydligt mindre mängd färg mot vad andra färger kräver.

 

Ibland kan man dock se rekommendationer att linoljefärgen skall påföras så tunt att 1 liter räcker till 15-20 m², men eftersom färgfilmen då blir mycket tunn måste man kompensera med fler lager om man skall få en acceptabel livslängd på det färdiga resultatet.

Torktid

Linolja torkar bl.a. genom att ta upp syre ur luften i en oxidationsprocess.

 

Till skillnad från fabriksfärger som till största delen består av vatten eller t.ex. lacknafta där den mesta torken består i att lösningsmedlet avdunstar snabbt, sker linoljans tork jämförelsevis ganska långsamt eftersom det tar tid för färgen att genomhärda.

Men använder man en riktigt kokt linolja av bra kvalité, är den oftast övermålningsbar inom ett dygn om de omgivande förutsättningarna är riktiga, vilket gör att det under normala förhållanden inte blir någon större skillnad jämfört med fabriksfärger.

 

Den längre torktiden gör färgfilmen mer elastisk än motsvarande syntetiska oljefärger som ofta blir hårdare och sprödare varför de lättare spjälkar vid belastning.

 

Linoljans längre torktid används ofta som argument för att inte måla med den, men det handla ju oftast bara om planering. Vet man att färgen inte är övermålningsbar på 24 timmar kan man ju göra något annat under tiden – jag tycker väldigt synd om den som tvingas att sitta och titta på färgen när den torkar!

 

Eftersom det är själva påförandet av färgen som tar arbetstid ifråga, står sig linoljefärgen mycket bra i konkurrensen eftersom den oftast är lättare och smidigare att stryka ut än motsvarande fabriksfärger.

Livslängd

Det är naturligtvis omöjligt att säga hur lång livslängd målningen kommer att få eftersom detta styrs både av väder/vind, geografiskt läge, träkvalité, om underlaget är nytt eller gammalt, kulör, utförandet och inte minst det rullande underhållet!

Men i nyproduktion och under förutsättning att arbetet utförs riktigt bör en syd- och västsida hålla 8-15 år och en nord- och ostsida kanske 15-20 år.

Det viktigaste för att hålla ner underhållskostnaderna och öka livslängden är att hela tiden göra småreparationer om/när det behövs och att spola av eller göra en mild tvätt med jämna mellanrum.

Miljön

I jämförelse med ”moderna” färger, som normalt innehåller 60-70% vatten eller andra typer av lösningsmedel, belastar inte linoljefärg miljön alls på samma sätt och miljövinsterna blir därför betydande. Inte minst vid transporten av färgen eftersom allt man transporterar är färg och inte som vid transport av moderna färger där 2/3 utgörs av sådant som dunstar bort vid målningen.

Om man inte späder ut linoljefärgen med lösningsmedel, avgår inget hälsovådligt från linoljefärg under torkprocessen. Detta innebär inte att färgen är luktlös, men enbart med hjälp av normal ventilation (1/2 rumsvolym/timma) blir nivåerna så låga att dom flesta inte känner någon större färglukt.

Förutom zinkoxiden ingår det normalt inga miljöbelastande pigment i linoljefärg eftersom den oftast bryts med rena oljepastor och inte glykolbaserade syntetiska pastor såsom moderna färger. Pigmentdelen utgörs huvudsakligen av olika järnoxider som inte är belastande för miljön, men slutkundens färgval styr pigmentinnehållet.

Zinkoxiden är biocid och vattenförorenande i pulverform, men bildar zinktvålar med fettsyrorna i linoljan och blir därmed ofarlig om man inte tillsätter för mycket så att det blir ett överskott som kan fälla ut. Men även med ett överskott på zink blir belastningen över tiden mer eller mindre försumbar om färgen håller en god kvalité.

Titandioxiden är helt inert och ingår bl.a. i tandkräm för att den skall bli vit. Framställningsprocessen är dock miljöbelastande vilket gör titandioxiden till ett (ur miljösynpunkt) oönskat pigment. Tyvärr finns det idag inget annat vitt pigment som ersättning, varför detta är ett lika stort problem i alla färgtyper.

Fyllnadsmedlet består huvudsakligen av krita som kommer från gamla skalbankar och därför inte har någon miljöpåverkan.

Det vanligaste förtjockningsmedlet i linoljefärg är Bentonit som är en jordart bildad av sedimenterad vulkanisk aska och lera. Förutom som förtjockare används Bentoniten även i kattströ och för att klara vin.

Torkmedlen eller sickativen består av metallsalter som t.ex. Kalcium, Strontium, Kobolt, Mangan, Sirkonium, etc.

De olika metallsalterna styr olika delar av torkprocessen och kan påverka yttork, genomhärdning, etc. på olika sätt.

Normalt tillsätts ytterst små mängder av dessa metallsalter vilket gör att man sällan kommer upp i mängder som påverkar klassningen av den färdiga färgen.

Men mängden sickativ som tillsätts är avhängigt av linoljans reaktivitet och en linolja med dåliga torkegenskaper kräver mer sickativ än en som har goda sådana, varför man ur miljösynpunkt alltid bör välja riktigt kokt linolja i en högre kvalité.

Blysickativet ger starka färgfilmer med god genomhärdning och är utan tvekan ett av de bästa sickativen vid tillverkning av linoljefärg för utomhusbruk, men används idag i princip inte alls p g a blyets giftklassning.

Priset

Med stigande råvarupriser för alla och därmed ett högre literpris på kvalitetsfärg skiljer det idag ingenting mellan linoljefärg och moderna märkesvaror vad gäller literpris i enstaka förpackningar.

Däremot gör linoljefärgens höga torrhalt att den har en betydligt bättre sträckförmåga, vilket påverkar totalkostnaden för inköp av färg.

 

I Beckers kundtidning ”nya hem” nr. 3/2006 har man gjort en beräkning på vad det kostar att måla om olika hustyper utvändigt med deras färgsystem (ej linoljefärg!), och den kan nog få gälla som likare för de flesta märkesfabrikaten.

 

Man har utgått ifrån att färgen kostar i snitt ca. 140:-/liter och räcker till ca. 2,5 m² färdig yta. Beroende på hustyp räknar man med att färgåtgången varierar och kostnaden hamnar då mellan 73:- - 100:-/m².

Genomsnittet hamnar dock på ca. 86:-/m² (OBS! prisnivån gällde 2006 och priserna har INTE gått ned!).

 

Linoljefärg av god kvalité ligger idag på mellan ca. 180:- - 250:-/liter.

 

Literpriset är betydligt högre än för den typ av färg som man räknat på i exemplet ovan, men då linoljefärgen har betydligt bättre sträckförmåga blir inte kvadratmeterkostnaden större.

 

Beckers har i sitt exempel ovan beräknat färgkostnaden vid renoveringsmålning, men då behovet kan variera väldigt mycket mellan olika hus bl.a. beroende på vad de målats med innan, har vi istället räknat på vad det kostar att måla en ny obehandlad panel där alla behandlingarna måste utföras över hela ytan.

I bassystemet ingår 1 ggr. grundfärg, 1 ggr. mellanfärg (2 ggr. på syd- och västsidan), samt 1 ggr. färdigfärg.

Till ett radhus med 100 m² panel att måla går det då åt ca. 12-15 liter grund beroende på virkeskvalité, 15 liter mellanfärg och 10 liter färdigfärg.

Med ett genomsnittligt literpris på 215:-/liter blir kostnaden totalt ca. 8600:- - det vill säga en kostnad på 86:-/m²!

När man väljer färg bör man därför inte bara titta på literpriset, utan även på den beräknade åtgången.

Underhåll

Normalt rullande underhåll på en linoljefärgsmålad fasad består i avspolning eller lättare avtvättning någon gång/år, samt fläckbättring om färgen spjälkat på fetved eller vid onormal fuktbelastning.

 

Linoljefärg släpper normalt inte från underlaget om man utfört grundarbetena riktigt och skött det rullande underhållet, vilket innebär att man vid ommålning

normalt inte behöver skrapa bort gammal färg utan kan nöja sig med en avtvättning och ett lager ny färdigfärg.

 

Vid ommålning behövs normalt inte alla ytor målas om samtidigt, utan i första hand utsatta syd- och västsidor. Övriga sidor kan klara sig med en avtvättning.

 

Det viktigaste för att hålla låga underhållskostnader är att hålla målningen ren, att inte måla om för ofta, men reparera och måla om när det behövs.

bottom of page